Den enklaste formen av blocktryck kan ha uppstått självständigt på flera olika ställen i de tidiga kulturområdena. Flera tusen år gamla stämplar av lera för färgöverföring har hittats i Syd- och Centralamerika samt i Ostasien. I Egypten har tryckta tyger av olika teknik daterats ända tillbaka till 300- och 500-talen efter Kristus.
För att skapa ett mönster kunde tyget tryckas direkt med en stämpel (direkttryck) alternativt med ett betmedel eller vax. Hela tyget färgades sedan med exempelvis krapp (som kan ge svart, rött, brunt, violett samt rosa) eller indigo. Färgämnet fäste då vid det ditstämplade betmedlet alternativt vid det tyg som inte var skyddat av vax (reservagetryck). De olika typerna har varit populära i olika regioner vid olika tillfällen.
De europeiska medeltida textila tryck som Micah rekonstruerar är en likartad grupp av kring 40 sakrala föremål från främst kyrkor och kloster i Norditalien, Tyskland, Schweiz, Sverige och Norge. Dateringarna ligger kring 1400 och 1500-talen.
Enligt samtida källor var de tryckta tygerna bra till barnkläder och religiösa textilier. (Cennino Cennini Treatise on Painting ca 1400-talets början) Användningen som kyrkliga textilier stöds av de föremål som finns bevarade idag. Tygerna har säkerligen också använts som barnkläder men de plaggen har av förklarliga skäl inte överlevt till våra dagar. De direkttryckta tygerna hade ganska dålig tvätt- och gnidhärdighet och lämpade sig därför inte till kläder i någon större utsträckning förutom barnkläder som ändå hade en tämligen kort livslängd.
Tryckningen av de medeltida tygerna skedde med hjälp av mönsterskurna trästämplar, sk. block, som trycktes direkt på linne och i sällsynta fall på siden. Färgen som användes var en oljefärg och samma som användes för tryck på papper och läder. Till övervägande del är trycken monokroma i svart men några har bårdinslag tryckta i en avvikande färg alternativt detaljarbeten utförda i en annan färg med pensel.
Dekoren på de medeltida trycken är upprepningsmönster av samma karaktär som samtida vävda italienska sidentyger och man anser normalt att trycken var billiga ersättningar för de mer dyrbara vävda tygerna. Under 1600-talet blev de tryckta linnetygerna utkonkurrerade av nya importerade tvättbara lätta bomullstyger sk kattuner. Man började också under medeltiden med en egen sidenproduktion i Italien vilket så småningom blev ytterligare en spik i kistan för de medeltida trycken. De tryckta imitationerna hade helt enkelt spelat ut sin roll och de nya materialen och den nyare modernare mönsterfloran tog så småningom över helt.
1678 startar det första kattuntryckeriet i Amsterdam och snart spred sig tekniken vidare till Augsburg, Basel och London. Sveriges första kattuntryckeri anlades i Sickla 1729. Under 1700-talet trycktes även kattunmönstren på siden. Detta var vanligast i Indien och Kina. Under 1700-talet var tryckta och målade bomullstyger fortfarande en lyxprodukt som importerades bland annat från Indien. I Europa eftersträvade man att efterlikna deras mönster och teknik. När bomullen blev billigare på grund av en ökande amerikansk produktion blev tygerna billigare och började användas av alla samhällsklasser.
I Sverige har framför allt textilforskaren Ingegerd Henschen studerat den inhemska kattunproduktionen och även studerat den tidigare tryckningen under medeltid.